Det här är Emmy. Hon ser ut så här, ser paintat ut, men hon ser faktiskt ut så här. Det är en sjukdom...
Hon tvingar mig blogga PÅ LEKTIONSTID OCH ALLT. (Gud om du läser detta var det Emmy som släpade mig till skärselden, jag försökte kämpa emot, jag lovar.)

Undra varför jag är så lejd, det är nog mammas fel. (Mamma om du läser detta vill jag ha skadestånd för lejd-generna du smittade mig med.)

Det finns inget och skriva, utom att jag och Emmy begav oss till havs igår, okej det var typ en sjö. Eller en älv, eller typ en bäck. HUR SKA MAN VETA SKILLNADEN ALLT ÄR JU ÄNDÅ BARA VATTEN.

Vi sjöng vackert och högt så hela Piteå hörde. Är stolt över oss, vi gick inte på grund en enda gång. Anledningen till att vi åkte in i stenarna på sidan hela tiden var för att stenarna var så vackra så vi ville kunna känna på dem med båten. Eller alltså, det heter ju kanot men båt är lättare att skriva.

Det här inlägget är pinsamt, är inte så här konstig egentligen.
Kattljud åt världen.